Åsikter & DiskussionerGranskningMediaSamhälleSamhällsfenomenSamhällsproblemUncategorized

Du gav corona ett ansikte

Posted On
Posted By Amy

Få har väl missat att Adam Alsing gick bort igår i Covid-19. Både facebook- och instagramflödet svämmar över med bilder och inlägg om honom. Jag har inte kollat Twitter än men jag är ganska säker på att även det flödet är fullt. Och med rätta. Det är väldigt tragiskt och väldigt många i Sverige hade någon form av kännedom om honom. Så även jag. Jag kände inte honom men jag kände till honom. Jag minns att jag och mamma satt i soffan och tittade på Tur i kärlek där han var programledare. Han har sedan dess dykt upp med jämna mellanrum under åren, nu senast i NRJ:s morgonshow. 

R.I.P Adam

Och ja, corona har härjat ett tag nu, många människor har redan dött till följd av pandemin, både utom- och inomlands. Men för oss som inte har drabbats personligen av det är det nog svårt att greppa. Jag vet att jag tycker det i alla fall. De där dödsfallen blir till siffror i en statistik men det känns inte som om det berör mig. Mitt sunda förnuft säger att detta är på fullt allvar men jag kan fortfarande inte förstå det. Men jag tror att det blev lite mer konkret igår, inte bara för mig utan för många, när nyheten om Adam Alsing kom. Plötsligt fick pandemin ett ansikte även här i Sverige. Plötsligt blir det lite lättare att relatera även för oss som tack och lov inte drabbats personligen av någon närståendes död.

Jag förstår givetvis att det inte går att jämföra med om en närstående faktiskt hade gått bort men jag tror ändå att det blev lite mer greppbart för oss övriga som bara ser siffrorna men inte personerna som utgör dessa. 

Förutom att det dör folk, vilket är hemskt i sig, så är också samhället, världen, under förändring. En stor mängd människor blir arbetslösa då företagen inte har råd att hålla igång sin verksamhet. Många verksamheter går på knäna på grund av hög sjukfrånvaro och hårdare krav på när personal får komma tillbaka efter sjukdom. Isolering och rekommendationer om att hålla sig inomhus gör att även butikerna börjar kollapsa. En efter en stänger de igen. För min del blev det väldigt påtagligt idag när jag läste att MQ har begärt sig själva i konkurs. MQ som alltid har funnits där så länge jag kan minnas kommer nu alltså inte alls att finnas mer. Det väcker en oro absolut inför vad som mer kommer att rasa. Butik efter butik försvinner, restauranger och caféer går på knäna och är nära konkursgränsen.

Även här hemma märker vi givetvis av det lite. Man känner av osäkerheten som kommer med att ingen prioriterar att köpa bil dessa dagar. Fullt förståeligt men ändå oroande för oss. Dock går vi inte på knäna, åtminstone inte än. Jag är lite extra tacksam för mitt jobb trots att jag för tillfället är sjukskriven. Ett jobb inom ett område som inte kommer att kunna stänga. Som faktiskt kommer att ha öppet även om de beslutar sig för att stänga ner skolorna. Särskola och omsorg är lite fantastiska på det sättet. Vi behövs och de vi arbetar med behöver oss.

Nu kan jag ju bara ge min syn på saken. Jag kan bara försöka förklara hur jag tror och tycker att det är. 

Men jag är väldigt nyfiken på hur ni ser på det. Hur känner ni när världen ser ut som den gör? Hur agerar ni? Har ni blivit drabbade på något sätt? Skriv gärna en kommentar och berätta hur er vardag ser ut och hur ni tänker!

See you soon!

Related Post

leave a Comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.